det känns avlägset, nästan som ett främmande språk där jag bara skrapat på ytan. det är svårt, en balansgång återigen. jag hittar inte orden. kroppspråket gör att det fungerar ändå, men det är svårt på avstånd. jag vill behärska mig, tänka logiskt och inte tillåta mig, men det faller.

något får mig att vilja resa, lämna det här och närma mig något annat. antar att det handlar om att våga ta steg ut, i det tomma. jag har jagat tryggheten länge nu och när den väl uppenbarar sig var det inte alls som jag trodde. processen fortsätter, jakten på något bättre. på det där. på det underbara.